Text#

Go kväll! :))
 
Dåligt med skriveri, men nu har jag något att skriva om.

Var på bio tidigare idag, och när jag och min kompis ska gå mot affärerna i stan efter bion så står det där en man med en krycka, lutar sig lite och håller i en pappmugg och tigger om pengar.
Jag får panik på det där.
Jag gick förbi..
Jag och kompisen säger då -"vad jobbigt det där är, man vet ju inte o det är sant eller inte, så många som luras".
När den meningen är sagd så står det en till kille längre ner på gatan, på precis samma sätt med en krycka och lutar sig och håller en pappmugg och säger att han är fattig osv.
Vad ska man tro här?
 
  • Var det verkligen två män som använde exakt samma metod för att få pengar för att det är så det funkar?
  • Eller var det två polare/familj som var ute och lurades?
  • Eller var en av dom på riktigt och den andre tog iden för att luras?
 
Jag vill gärna hjälpa till men man känner sig ju själv lurad om man ger pengar till en människa som påstår att denne har det dåligt...
 
Och på tal om hjälpa till..
Alla dessa bilder på facebook om misshandlade djur,barn som inte har det bra, kvinnor som blir slagna,män som blir slagna , olika fonder osv osv.
 
Jag kan gå in och gilla olika gruppers fb-sida för att det ska spridas, men jag måste säga att jag avskyr att se bilder på när ett litet barn ligger på sjukhus pga misshandel eller när en liten hund blir slagen..
Det gör så jävla ont!
Jag vet att det finns!
Därför har jag börjat att trycka på "visa ej" när bilderna kommer upp eller gå in och gilla grupperna för att visa stöd och läsa om hur dom går tillväga för att stoppa sånt här, men seriöst? BILDER? Jag känner mig inte som en bättre människa eller känner att jag hjälpt någon genom att se en sån bild och sedan gilla bilden.
"Gilla om du är emot misshandel" , Men JA! Är jag FÖR om jag inte gillar bilden på en slagen man/kvinna/barn?
Då gillar jag som sagt hellre gruppen för att visa stöd...
 
Sen vet jag inte om detta har att göra med att man kan relatera?
Att man upplevt det, känner någon som upplevt det eller så.
Jag vet ju att jag gillat bilder hit och dit, men det är nu jag har börjat att tänka på vad nyttan blir?
Någon som förklara? Gör det isåfall, finns det ett syfte? Förutom att folk ska få upp ögonen, det förstår jag givetvis... 
 
Trevlig kväll!:)
/L
 
(Isabelle, du är en riktigt bra vän:)  )

 
 
 
 

Tänkte presentera..


CLUB MOMENTS!
 
En del av er som läser kanske redan vet att jag ibland säljer biljetter och hjälper till lite smått för ClubMoments här i Karlstad tillsammans med tre andra goa tjejer.
 
Och eftersom att jag inte har så mycket annat att skriva om just nu.. kanske kommer något inlägg ikväll, så tänkte jag istället berätta kort för er om nästa event.
 
Club Moments presenterar : THOMAS GOLD till TEMPEL i KARLSTAD på LUCIA 13DEC!
 
Tror detta kommer bli kanon bra !:D
Ett annat event vi hade var när DJ Sebjak var här, och det var huuuur bra som helst. 
Jag bara vet att detta kommer bli ännu bättre:D
 
Jag har ett fåtal "early birds" förköpsbiljetter kvar, och det är bara att ringa mig för att köpa :)
Eller någon av dom andra tjejerna.
Info;
Gå in och gilla oss och håll er uppdaterade på tävlingar också :)
 
Av erfarenhet så säger jag bara : KÖP DIN BILJETT I TID!!
Det är så många som säger " nej jag ska inte ens gå,nej det är för långt fram, nej det är blablabala" men ändå så ångrar man sig och vill ha en biljett ändå , SAMMA DAG som eventet är, haha :D 
Självklart går det, men om biljetterna tar slut och stället är fullt så kan det ju ha varit skönt att ha köpt sin biljett i tid, eller hur?;D
Jag är likadan själv, men jag LOVAR, detta vill ni inte missa!
Dessutom så är priset lägre på early birds, så passa på;)
 
Ha en bra kväll vänner :D
 

 

det gick sådär...

Hej!

Det här med blogg gick ju sådär..
Inte riktigt tiden.
Och så länge jag inte har något vettigt att skriva av mig om så blir det ju inte så mycket.

Men nya intryck kommer varje dag så snart kommer garanterat ett nytt inlägg :)

Ha en bra dag!

/L

Glädjas åt andras lycka


Hej!
 
Medans min telefon på jobbet bråkar lite med mig så passar jag på att skriva här :)
 
Tänkte höra lite med er,(dom som faktiskt vill kommentera,anonymt går också bra), ang att glädjas åt andra.
Kan ni det? I många fall? Alltid? Aldrig? Oftast?
 
Jag känner att jag oftast kan, jag ska ju erkänna att jag har kanske svårt att glädjas åt människor som vinner 100miljoner eller mer eller mindre, på tex Keno.
Det beror väl på att jag tycker att dom pengarna kan gå till annat, än åt en enda människa.
 
Men som idag på jobbet, min kollega fick en annan position på jobbet. Inte så jätte annorlunda från innan men ändå mer ansvar. Och jag är jätte glad för hennes skull:D
DET är en grej jag genuint kan glädjas åt.
 
Sen kan jag bli avundsjuk på typ tjejer som har fint hår och annat töntigt.
Glädjs ju inte åt att den människan har sitt fina hår och är nöjd. haha
Löjliga saker.
 
Svara gärna om ni vill:)
 ser ut ungefär så här nu, fundersam över telefonen...(gammal bild på mig och syster)

Över till något annat, ni som känner mig(även ni som inte gör) tjejproblem;
Mörk med ljsa slingor eller vara blondin.. 
 
Ha en bra dag!!   /L

Pokerface

Hej hej!:) 
 
Hösten är här hörni! Burr.. Regn.. Men lite mysigt på samma gång. Levande ljus,filtar,smatter på fönsterbrädan,Goa vänner:) 
 
I fredags hade jag en underbart trevlig dag och kväll med mina kollegor och vänner:)
God mat, roliga kortspel, fina ord:) uppskattas!
 
Det var något jag behövde, har känt mig som ett yr väder ett tag och känslor har bubblat åt alla håll och kanter!
Tror mitt undermedvetna tog över.
Börjar jobba igen på ett ställe där jag varit förut, var blandade känslor att komma tillbaka. Men oj så skönt och bra det känns! Förutom att gå upp tidigt, så längtar jag till att åka till mitt jobb varje dag:)
Fick en ny miljö i privat livet också, en omställning som gick fort. Mamma flyttade ut, en kompis flyttade in, sen ut och sen flyttade jag själv  till denna. Min egen. På hagaborg bland pensionärerna.( servicehuset är min granne:P)
Blev lite mycket på kort tid.
Och mycket annat också som har haft ett finger med i spelet.
Så trots att jag är glad,stolt och frisk! Så har jag undermedvetet gått och haft alla saker inom mig, och dom senaste dagarna har det fått komma ut, utan att jag valde det själv . Ut ur min kropp,själ och mitt huvud. SKÖNT!:)
 
Så detta med undermedvetet, då måste men väl undermedvetet gå med ett pokerface egentligen? Eller? Jag har ju mått bra, fast saker har tyngt mig. Sen bröt det ut. Då borde jag haft ett pokerface. Hm. Det kan jag ju fundera på om jag vill! ;P 
 
Nu sitter jag hemma med en bok bredvid migblom jag tänkte börja med, 3096 dagar, Natascha Kampusch, jag har haft den jätte länge men inte kommit igång med den ännu. Så jag tar tag i den, sen disken, sen kommer en vän på besök. Och hon har med sig mat!:D 
 
Ha det gott! 
 / L
( har bara iPad att skriva från, och då går det tydligen inte att slänga upp bilder.. Så bloggen blir bild lös vissa gånger nu)
 
 

Fredag

Hej ! :)
Ser att det är väldigt många som läser bloggen,mer än vad jag trodde. KUL!
Önskar er alla en trevlig helg! :)
/L

Att göra en "einstein"

Hallå!
Precis käkat kvällsmat,mätt om bare den! Så nu myser jag i soffan med filt och tv :)

Något jag ogillar är människor som gör en "Einstein", och då menar jag inte han positiva sida.
“The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results.”
Jag kan mycket väl göra det själv.. faktiskt. Men när andra gör det kan jag bli tokig.
Men förklarar gång på gång på alla möjliga vis, men inget händer. Utan personen fortsätter på exakt samma spår, and guess what?? du får SAMMA resultat!
Nu tycker visserligen inte jag att detta gäller i allt. 
Jag menar en fotbolls spelare som tränar är ju ingen idiot för att han gör samma övning gång på gång.
Det är ju träning.
Men om spelaren vill uppnå annat med träningen men fortsätter med samma typ av träning, ja då kan man ju fundera.
 
Igår pratade jag med en vän, det här om att vara för snäll så man blir dum.
Det anser iallafall jag att jag är i många fall.
Men det kan ju också vara mitt fel, om jag väljer att hjälpa en vän så kan jag ju inte förvänta mig att alltid få stöd eller vad det nu än är, tillbaka.
För alla funkar inte så. Och då kan jag bli nere för att jag aldrig får något tillbaka, men samtidigt så får jag skylla mig själv som sätter mig i sitsen där jag ger allt till människor och inte får något tillbaka.
DET kan förknippar med "Einstein" ,haha. 
Att jag hjälper och ställer upp för samma människor och förväntar mig ett annat resultat.:P
(Ingen av mina vänner som kanske läser detta, behöver känna sig utpekad,detta är bara mina tankar)
 
Sen har jag två väldigt bra vänner, eller jag har flera, men det finns två som har en annan typ av plats hos mig.
Dom personerna har ställt upp sjukt mycket för mig, och gör än.Även om vi inte ses varje dag.
Och jag känner att jag nästan aldrig kan ge tillbaka något till dom, att jag inte tillför något ibland..
Jag vill, och jag försöker. Men jag vet inte om det syns, eller om jag faktiskt hjälper till något.
 
Då undrar jag- tänk om dom tänker som mig. "fan, jag ställer alltid upp för henne men får inget tillbaka"
För om dom tänker så, medans jag verkligen försöker finnas för dom också, så har då kanske inte jag har någon rätt att dömma dom vännerna som jag tänker så om.
Hänger ni med? Eller blir det rörigt.. jag bara skriver..
 

Imorgon kör vi After work med några från jobbet:D  Ska bli riktigt kul, gör inget annat än att jobba,laga mat och sova nu känner jag så det ska bli skönt att komma ut :)
 
Ha en trevlig kväll!
/L

 

Trötta ögon - slapp i soffan - fötterna på bordet!

Hej Hej!
 
Idag har jag haft en riktigt bra dag på mitt jobb! Så nu är jag helt slut!:D
Så underbara kollegor! 
Haft en bra stämmning och ett säkert mål som team, och det klarade vi galant!:)
 
Jag tycker det är ganska kul med mitt jobb, att man får vara lite som man vill i samtalen,
Inte att vara otrevlig eller så , men man kan passa in med tex olika dialekter.
Jag pratar mycket värmländska i telefonen till mina kunder, på ett charmigt sätt, och det gör genast mitt jobb roligare!:)
Pratar inte riktigt lika bred värmländska i privat livet ;)
Idag funderade jag mycket på inställning.
 
Kom till jobbet och hade en smskonversation på morgonen som gjorde mig riktigt ledsen.. Jag fick klump i halsen.
Och när jag satt på min plats och skulle ta första samtalet så började jag nästan gråta.
Då tog jag en snabb paus, och läste mitt inlägg från igår,(bloggen är väl lite till för att jag själv ska kunna gå tillbaka och påminna mig) och bestämde mig för att idag ska jag spela glad och idag ska jag sälja!
 
Vet ni vad? Det funkade! ( för den här gången)
 
Jag spelade glad och skrattade fast jag inte mådde bra, tillslut satt leendet där naturligt:) och jag hade genuint kul tillsammans med mina kollegor.
Men det är svårt det där, att coacha sig själv, som jag sa igår.
Ibland funkar det, ibland inte. Iallafall för min del.
 
Att vara ledsen, kan i vissa fall vara riktigt svårt att få bort. 
Men om man kan vända det till att känna något ljus i det hela kan det då bli lättare? Fast man fortfarande har kvar den ledsamma känslan, så kanske det blir lättare att hantera? jag vet inte..
 
För snart 2år sedan, gick min styvfar bort.
Han och min mamma var inte tillsammans vid tidpunkten för hans död,men dom hade precis återupptagit samtalet om att bli ett par igen.
Den sorgen efter att ha haft en pappa i 10år som har lärt mig nästan allt jag kan, den sitter kvar.
Allt jag gör, påminner om honom. Men nu gör inte den sorgen mig deppig och orkeslös på samma sätt, absolut kan jag bli riktigt ledsen om jag tänker på det. Men oftaså får jag även ett leende på läpparna, och fnissar till lite. Jag ägnar honom en tanke. Vilket jag även gjort i form av tatueringar på min kropp. Så han finns i mina tankar dagligen:)
 
Givetvis har jag en riktig pappa också, men det var inte försen för ca 3-4 år sedan vi började få en riktigt bra far och dotter relation. Han har alltid funnits där men inte som en riktigt pappa(från min synvinkel).
Men nu är han det ,( jag älskar honom innerligt!) och den kontakten fick vi igenom att han blev sjuk.. att det ska behöva gå så långt..
(Idag är min pappa frisk, men lever med komplikationer.)
 
Då känner jag såhär: Att istället för att känna sorg över min käraste styvfar som gick bort, känner jag mig mer tacksam.
Över att han,Peter som han hette, ändå har lärt mig så mycket! Och att jag faktiskt har en pappa kvar att glädjas över! Att älska!
Jag hade turen att ha kvar en pappa när bonuspappa gick bort.
 
Så visst kan man se något ljus i endel negativt som händer, men inte fan är det lätt att skrika JIPPIE! När man tycker att allt kan dra åt skogen! 
Jag tror att det är bra att låt sig ha dåliga dagar, för att kunna uppskatta dom bra dagarna ännu mer!:)
 
Lång text.. jag vet. Ni läser om ni vill. men som det stod längre upp, bloggen är lite för egen vinning just nu, mer än att underhålla andra. Men det är kul att se vad folk har för åsikter:)
 
/L

 
 
 
 

Ett kväll av idéer

Hej!
 
Detta är mitt andra försök till att starta blogg.
Jag började med en blogg när jag gick i 9an eller något liknade. Och den blev väl mest blaha.
Sen dess har jag som människa utvecklats väldigt mycket.
 
Jag har alltid förknippats av både familj & vänner som någon som kan mycket,vill mycket och blev vuxen fort.
Började läsa en bok som hette "1000 frågor&svar" när jag gick i 5an,den läste jag om och om igen innan jag skulle sova, utan att någon tvingade mig. Sen har det varit många sådana böcker,Henrik Fexeus har blivit en favorit och även Stefan Einhorn,
Vad jag tror att dom menar med att jag kan mycket är för att jag är allmänbildad på ett plan som kanske inte alla tonåringar är. 
Jag pratar inte om samma saker som mina jämnåriga vänner, och jag pratar inte på samma sätt.
Utan jag uttrycker mig på ett sätt som många menar på kan ses som vuxet.
Ni får tolka det som ni vill, men ni kanske förstår min poäng.
Nu säger inte jag att jag är den enda som är såhär, eller uppfattas på det här viset i ung ålder, för det finns många!
Sen menar inte jag på att jag är någon 30åring,eller 25åring. Tro mig jag kan INTE allt, och jag kan vara ganska barnslig. Men jag är ivrig att lära mig ALLT:)
 
Det var lite kort info om mig där.
kommer komma mer om mitt liv i den mån jag väljer att dela med mig.

 
Ikväll satt jag i min lägenhet och kom på mig själv gråta och ändå le till ett program på tv, det handlade om en tjej som hade den ovanliga genetiska sjukdomen progeria, som innebär att hennes kropp åldras åtta gånger snabbare än hos friska barn.
Och då böjade jag tänka, "fan Linda,du har det ganska bra ändå, jag har bra förutsättningar för att lyckas om jag vill".
Men jösses vad svårt det är att intala sig själv sådana saker, och faktiskt tro på det.
Nu ska ju inte jag jämföra mitt liv med denna flickas liv, för hennes situation var bara orättvist och det gjorde mig lite arg.
Men jag blev så inspirerad av att hon hade sådan livsglädje och energi!
Hon hade ju absolut riktiga kassa tonårsdagar utöver vad som handlade om hennes sjukdom, men annars vad hon så stark! Stolt! Glad! Förstående! Detta är mina intryck av henne.
Och det fick mig att inse att jag måste börja uppskatta små saker i mitt liv mer än vad jag gör,ta vara på minsta ord som sägs till mig.
 
Men detta är svårt, att coacha sig själv. Men det är lätt att säga till andra, och då tänkte jag att om jag skriver ner det så kanske det blir ett sätt att coacha mig själv till att ändra min inställning gällande vissa saker i livet :)
Och jag ska inte var så rädd för att misslyckas. 
 
Det här var ett av mina första inlägg, jag har tänkt att fortsätta.
Och jag som jobbar som säljare via telefon har en del jag kommer skriva om det också. Människor är ju väldigt fördomsfulla till telefonförsäljare, (förståligt)
Och jag har precis flyttat till en egen lägenhet och börjar sakta ta mig längre in i det riktiga vuxen livet! Eller vad som sägs vara vuxen liv.. man kanske aldrig växer upp? Utan man kanske bara går efter normer..
Det kan vi ta i ett nytt inlägg!
 
Ta hand om er!
 /L
 


 
 
.
 

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

stepsinlife.blogg.se

Hej! Mitt namn är Linda, 19år & är bosatt i Karlstad. Tänkte dela med mig av min vardag och alla intryck jag får varje dag.

RSS 2.0