Trötta ögon - slapp i soffan - fötterna på bordet!
Hej Hej!
Idag har jag haft en riktigt bra dag på mitt jobb! Så nu är jag helt slut!:D
Så underbara kollegor!
Haft en bra stämmning och ett säkert mål som team, och det klarade vi galant!:)
Jag tycker det är ganska kul med mitt jobb, att man får vara lite som man vill i samtalen,
Inte att vara otrevlig eller så , men man kan passa in med tex olika dialekter.
Jag pratar mycket värmländska i telefonen till mina kunder, på ett charmigt sätt, och det gör genast mitt jobb roligare!:)
Pratar inte riktigt lika bred värmländska i privat livet ;)
Idag funderade jag mycket på inställning.
Kom till jobbet och hade en smskonversation på morgonen som gjorde mig riktigt ledsen.. Jag fick klump i halsen.
Och när jag satt på min plats och skulle ta första samtalet så började jag nästan gråta.
Då tog jag en snabb paus, och läste mitt inlägg från igår,(bloggen är väl lite till för att jag själv ska kunna gå tillbaka och påminna mig) och bestämde mig för att idag ska jag spela glad och idag ska jag sälja!
Vet ni vad? Det funkade! ( för den här gången)
Jag spelade glad och skrattade fast jag inte mådde bra, tillslut satt leendet där naturligt:) och jag hade genuint kul tillsammans med mina kollegor.
Men det är svårt det där, att coacha sig själv, som jag sa igår.
Ibland funkar det, ibland inte. Iallafall för min del.
Att vara ledsen, kan i vissa fall vara riktigt svårt att få bort.
Men om man kan vända det till att känna något ljus i det hela kan det då bli lättare? Fast man fortfarande har kvar den ledsamma känslan, så kanske det blir lättare att hantera? jag vet inte..
För snart 2år sedan, gick min styvfar bort.
Han och min mamma var inte tillsammans vid tidpunkten för hans död,men dom hade precis återupptagit samtalet om att bli ett par igen.
Den sorgen efter att ha haft en pappa i 10år som har lärt mig nästan allt jag kan, den sitter kvar.
Allt jag gör, påminner om honom. Men nu gör inte den sorgen mig deppig och orkeslös på samma sätt, absolut kan jag bli riktigt ledsen om jag tänker på det. Men oftaså får jag även ett leende på läpparna, och fnissar till lite. Jag ägnar honom en tanke. Vilket jag även gjort i form av tatueringar på min kropp. Så han finns i mina tankar dagligen:)
Givetvis har jag en riktig pappa också, men det var inte försen för ca 3-4 år sedan vi började få en riktigt bra far och dotter relation. Han har alltid funnits där men inte som en riktigt pappa(från min synvinkel).
Men nu är han det ,( jag älskar honom innerligt!) och den kontakten fick vi igenom att han blev sjuk.. att det ska behöva gå så långt..
(Idag är min pappa frisk, men lever med komplikationer.)
Då känner jag såhär: Att istället för att känna sorg över min käraste styvfar som gick bort, känner jag mig mer tacksam.
Över att han,Peter som han hette, ändå har lärt mig så mycket! Och att jag faktiskt har en pappa kvar att glädjas över! Att älska!
Jag hade turen att ha kvar en pappa när bonuspappa gick bort.
Så visst kan man se något ljus i endel negativt som händer, men inte fan är det lätt att skrika JIPPIE! När man tycker att allt kan dra åt skogen!
Jag tror att det är bra att låt sig ha dåliga dagar, för att kunna uppskatta dom bra dagarna ännu mer!:)
Lång text.. jag vet. Ni läser om ni vill. men som det stod längre upp, bloggen är lite för egen vinning just nu, mer än att underhålla andra. Men det är kul att se vad folk har för åsikter:)
/L
Kommentarer
Trackback
