Ett kväll av idéer
Hej!
Detta är mitt andra försök till att starta blogg.
Jag började med en blogg när jag gick i 9an eller något liknade. Och den blev väl mest blaha.
Sen dess har jag som människa utvecklats väldigt mycket.
Jag har alltid förknippats av både familj & vänner som någon som kan mycket,vill mycket och blev vuxen fort.
Började läsa en bok som hette "1000 frågor&svar" när jag gick i 5an,den läste jag om och om igen innan jag skulle sova, utan att någon tvingade mig. Sen har det varit många sådana böcker,Henrik Fexeus har blivit en favorit och även Stefan Einhorn,
Vad jag tror att dom menar med att jag kan mycket är för att jag är allmänbildad på ett plan som kanske inte alla tonåringar är.
Jag pratar inte om samma saker som mina jämnåriga vänner, och jag pratar inte på samma sätt.
Utan jag uttrycker mig på ett sätt som många menar på kan ses som vuxet.
Ni får tolka det som ni vill, men ni kanske förstår min poäng.
Nu säger inte jag att jag är den enda som är såhär, eller uppfattas på det här viset i ung ålder, för det finns många!
Sen menar inte jag på att jag är någon 30åring,eller 25åring. Tro mig jag kan INTE allt, och jag kan vara ganska barnslig. Men jag är ivrig att lära mig ALLT:)
Det var lite kort info om mig där.
kommer komma mer om mitt liv i den mån jag väljer att dela med mig.
Ikväll satt jag i min lägenhet och kom på mig själv gråta och ändå le till ett program på tv, det handlade om en tjej som hade den ovanliga genetiska sjukdomen progeria, som innebär att hennes kropp åldras åtta gånger snabbare än hos friska barn.
Och då böjade jag tänka, "fan Linda,du har det ganska bra ändå, jag har bra förutsättningar för att lyckas om jag vill".
Men jösses vad svårt det är att intala sig själv sådana saker, och faktiskt tro på det.
Nu ska ju inte jag jämföra mitt liv med denna flickas liv, för hennes situation var bara orättvist och det gjorde mig lite arg.
Men jag blev så inspirerad av att hon hade sådan livsglädje och energi!
Hon hade ju absolut riktiga kassa tonårsdagar utöver vad som handlade om hennes sjukdom, men annars vad hon så stark! Stolt! Glad! Förstående! Detta är mina intryck av henne.
Och det fick mig att inse att jag måste börja uppskatta små saker i mitt liv mer än vad jag gör,ta vara på minsta ord som sägs till mig.
Men detta är svårt, att coacha sig själv. Men det är lätt att säga till andra, och då tänkte jag att om jag skriver ner det så kanske det blir ett sätt att coacha mig själv till att ändra min inställning gällande vissa saker i livet :)
Och jag ska inte var så rädd för att misslyckas.
Det här var ett av mina första inlägg, jag har tänkt att fortsätta.
Och jag som jobbar som säljare via telefon har en del jag kommer skriva om det också. Människor är ju väldigt fördomsfulla till telefonförsäljare, (förståligt)
Och jag har precis flyttat till en egen lägenhet och börjar sakta ta mig längre in i det riktiga vuxen livet! Eller vad som sägs vara vuxen liv.. man kanske aldrig växer upp? Utan man kanske bara går efter normer..
Det kan vi ta i ett nytt inlägg!
Ta hand om er!
/L
.
Kommentarer
Trackback
